Kan ofta känna en stor sorg blandat med någon slags förvåning hur livet plötsligt tog mig hit. Tid är en bristvara och jag saknar min frihet som känns som att den aldrig kommer åter. Livet är så fullspäckat nu och man får kämpa med rutiner och planering, själadödande planering, tiden går och jag känner hur föräldraskapet tär på mig samtidigt som det ger mening och kärlek. Jag har det bra, älskar mina barn och har en bra relation med min fru.
Det är inte att jag ångrar något, bara ett stort vemod i att konstatera att allt blev som det blev och att livet går.
Kommentarer
Tänk på att hålla god ton. Vi läser allt innan det publiceras. Meddelanden eller stycken/delar av meddelanden med detaljer såsom hela namn, kontaktvägar eller annat, till exempel namn på skola, kommer att raderas.
16 mar 2026
0
Hej,
Tror att det är vanliga känslor för många föräldrar. Jag kan också känna lite liknande känslor ibland. Det är ju viktigt att få utrymme till de saker som känns lustfyllda och meningsfulla även utanför familjen. Det är helt okej att vilja ha fler roller än bara pappa eller partner.
Man kan ju såklart också fundera på om det är någon rutin eller aktivitet som ni behöver plocka bort om det känns stressigt?
Något jag tycker mig känna av mycket i samtiden är en stark förväntan av att "det roliga" i livet på nåt vis magiskt skulle ta slut när man skaffar barn. Att man måste sluta resa, gå ut och äta eller annat för att man blivit pappa. Så är det ju inte. Man kan ju fortsätta göra roliga saker men kanske anpassa det efter familjelivet helt enkelt.
Det är okej att känna sig nedstämd. Känner du att nedstämdheten blir långvarig kanske det är något du behöver söka vård för, så att du kan få professionell hjälp. Hoppas det känns bättre för dig snart och att du har vänner eller andra i din närhet du kan prata om de här sakerna med.
12 mar 2026
1
Hej!
Jag som nog många andra pappor känner igen mig.
Efter några år så pratade jag med sambon om det och hon kände lika dant. Vi kom överens om att ge varandra tid och utrymme för att vara "bara jag" då och då.
Kan ju vara ärlig och säga att det inte alltid fungerar i praktiken. Men då får man försöka påminna varandra. :D
Jag åker iväg på olika event 3-4 gånger per år över en helg tex och avnjuter lite tid med syster och hennes flickvän någon kväll då och då. Vilket hjälper mig mycket att få känna att jag är bara jag. Och inte ha pappa som det främsta just precis då