Att reglera din oro som pappa är något ständigt pågående. Ofta kan det vara ett arbete som du inte ens tänker på att du gör, det är bara en inre process som hör vardagen till. Men om oron blir för stor och svår att hantera behöver du göra något åt den. Det är en tärande känsla som i förlängningen kan leda till psykisk ohälsa och som kan påverka stora delar av livet. Om du känner att du inte kan hantera din oro på egen hand, sök stöd i din omgivning eller hos professionella.
Vi pappor är mindre benägna att kontakta vården än vad mammor är. Om du går och oroar dig över något som har med ditt barn att göra – det kan vara allt från hudutslag till sömnproblem, nedstämdhet eller vredesutbrott – lyft på luren eller chatta, boka tid, prata med någon kunnig, till exempel sjukvårdsupplysningen. Här kan du läsa mer om vilka stöd som finns för dig som pappa. Det är bättre att få vetskap så snabbt som möjligt än att oroa sig i onödan.
-
Ärlighet och öppenhetVar ärlig med att du känner oro och förklara varför. ”Jag är rädd att du ska göra illa dig.” ”Du kanske inte ser det nu, men jag sätter faktiskt gränser för ditt eget bästa.” ”Det är för att jag bryr mig om dig.” ”Jag blir jätteorolig när du inte hör av dig.”
-
Barnsäkra!Om du ofta känner oro för att ditt barn ska göra sig illa i hemmet finns det en mängd åtgärder som kan göra hemmiljön säkrare. Det är lätt att finna sig i och bli blind för riskerna. Gör inte det! Sätt barnlås på fönstret, skaffa ugnskydd, barnlås på lådorna, skruva fast möbler och ta tag i annat du oroar dig för i vardagen. Be om hjälp om du inte hinner eller orkar med på egen hand.
-
Ta hand om dig självDet kan låta konstigt att man plötsligt ska tänka på sig själv om ens barn till exempel förändras på ett sätt som skapar oro. Var tog barnperspektivet vägen, liksom? Men ens egna mående och beteende kan vara en stor källa till oro. Tålamodet tar slut och tröttheten tar över. Ditt lilla barn blir ängsligt och klängigt eller din tonåring håller sig borta från hemmet. Barn behöver en förälder som mår bra och du själv förtjänar att göra det. Trots att du förstås behöver åsidosätta dina behov en del, särskilt under småbarnsåren.
-
Var öppen och nyfikenVad är det egentligen ditt barn tittar på i timmar i mobilen? Vad pratar de om i headsetet när hen gejmar, och verkar inte spelet väldigt våldsamt? Vad gör tonåringen ute hela kvällarna? Fantasin kan lätt söka sig till scenarion som är värre än verklighetens. Håll samtalet vid liv och ställ öppna frågor. Barnets intressevärld kan vara en bra mötespunkt och ett bra diskussionsunderlag istället för att du ska dra in hen i din vuxenvärld med fördömanden och ifrågasättanden. Var öppen och visa genuint intresse istället för att konfrontera. Samtal behöver inte vara långa för att vara betydelsefulla. Många små pratstunder kan skapa förståelse.
-
Läs påOm du oroar dig för ditt barns porrkonsumtion kan du läsa om vad unga möter online och hur ni kan samtala om det via länken här i rubriken. För att lära dig mer om vad barn och ungdomar funderar på kan du besöka umo.se eller Killar.se, som är en stödplattform för unga killar som rymmer allt från vänskap, kärlek och sex till porr, våld och psykisk ohälsa.
-
Acceptera dina begränsningarEn av de allra svåraste balansgångarna som pappa och förälder är att å ena sidan ha koll och kontroll, skydda och vägleda sitt barn, å andra sidan uppmuntra självständighet och att acceptera att en gradvis frigörelse är nyttig och nödvändig. Det här kan du behöva hjälp med. Prata med BVC, förskola, skola, barnpsykolog eller andra som du känner förtroende för.
-
StödpersonOm du känner att du inte själv räcker till, vilket kan skapa oro, försök att skaffa en stödperson till ditt barn. Det kan vara en vän, släkting, skolkurator eller psykolog. I vissa kommuner går det att få stödpersoner via socialförvaltning eller frivilligorganisationer. Berätta också om din oro för de som finns kring ditt barn i vardagen, som lärare, förskolepedagoger eller tränare.