Jag är verkligen ledsen att du känner så här och kan bara föreställa mig hur tungt det måste vara. Även om det kanske känns ensamt just nu, finns det stöd att få och människor som vill lyssna och finnas där för dig. Har du någon att prata med – en vän, familjemedlem eller annat stöd?

Att ens son säger att han inte vill ha kontakt med en, att få hans ord på det – det måste vara en väldigt smärtsam upplevelse. I det korta meddelande du skriver tolkar jag det som att marken rycks undan under dina fötter. Känslan av att vilja dö är något som jag tror flera kan känna igen sig i, och det är viktigt att ta den på allvar. Att du söker hjälp och stöd visar på en styrka och en vilja att skapa förändring, och det tycker jag är väldigt betydelsefullt. Jag önskar att du skrev mer, så att vi kunde ha en djupare samtal. Det är förstås mitt behov, men för din skull hoppas jag att du hittar det stöd du behöver – kanske hos personer i din närhet, kanske hos en professionell. Vem som utgör stödet är inte alltid det viktigaste. Det viktiga är att du inte är ensam, och att vi är flera som vill sträcka ut en hand och finnas där för dig. Sköt om dig.

Jag beklagar.. Det låter som en jättehemsk upplevelse, tom mardröm. Jag kan förstå din rubricering i detta meddelande. Välj att se perspektivet: livet är långt. Och med livet menar jag också ditt föräldraskap, det är livslångt. Jag är övertygad om att din son, du, ditt ex någon gång under den tiden kommer att ändra er så du kommer återfå kontakten med din son. Var snäll mot dig själv tills dess. Kram