Hej. Jag är pappa till tre barn varav två sedan ett tidigare förhållande. De två bor hos mig (domslut) och har umgänge med mamman varannan helg. Nu i söndags skulle de komma hem men istället fick jag ett sms att den ena dottern vägrar att gå på tåget. Hon gråter och säger att hon vill bor hos mamma. Även systern säger samma sak. Mina försök att ringa för att prata blev blockerade. Dotterns telefon stängdes av efter några försök att ringa henne. Sms besvarades inte. Jag åkte till mamman som bor i annan kommun och meddelade att jag plockar upp tjejerna. Innan jag kom fram ringde hon äntligen och så att barnen inte vill se mig. De är rädda och vill inte åka hem. Väl framme mötte jag mamman och hennes man som egentligen inte ska vara där när barnen är på plats då det finns ett flertal orosanmälningar mot situation hos de. Jag mötte mina barn som inte var sig likt alls. Tysta, slitna. Såg ut som två lik som tydligen var rädda för något och inte vågade prata fritt. Alla försök att prata med tjejerna själv blockerade av mamman. När jag tills slut kunde krama mina barn märktes det särskilt på den yngre som var ledsen att när hon kramade mig jättehård så blev hon genast lugn och slutade gråta. Trots att jag erbjöd att åka hem ville båda stanna. Jag var tvungen att åka hem utan barnen. På måndagen efter kontaktade jag både skolan och socialtjänsten. Hon bryter mot domslutet eftersom jag har boendet och skolplikten. Det visade sig att hon redan på fredag har gjort en orosanmälan mot mig innan barnen ens kom till henne. Bara dagar innan har vi pratat om hur vi delar upp sommaren. Det tyder på att det hela var planerad så hon kunde hålla barnen hos sig istället för att skicka tillbaka de. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är förtvivlad. Barnen älskar att vara med mig och min fru. Min fru har varit den mamman de aldrig hade. De har allting här. En tryggfamilj, skolan som trivs i, kompisar. Barnen har aldrig utsatts för någon form av våld hos oss.