Hej pappa, jag har inte varit i samma situation som du och hoppas att det är andra med erfarenheter som kan ge andra tankar och bättre råd. Jag skulle också tycka det var väldigt svårt. Jag har precis som du en partner som jag verkligen tycker om att vara med och älskar. Att lämna henne hade jag tyckt varit extremt svårt. När det gäller att skaffa barn skulle jag inte heller göra det med någon som känner sig ”tvingad”. Eller att jag skulle ta ansvar för beslutet själv. Att ha barn är svårt nog som det är! Jag och min partner har ofta kunna samtala bra om svåra saker vilket gör att jag på något sätt känner mig förhoppningsfull över att vi hade hitta en väg framåt. Jag vet inte hur det fungerar för dig och din fru att ha svåra samtal? I bland kan det också hjälpa att ha stöd i från någon annan. 
Jag skickar tankar till dig!

Gud vilket tungt läge! Du kan ju själv skaffa barn med ny fru, tycker du att det vore krasst att skilja dig? Det här är ju något väsentligt och mycket av en vattendelare? Har hon dåliga erfarenheter av sin egen tid som barn, månne? Vadå tvingad liksom, låter lite som utpressning eller att hon behöver någon som bestämmer. Det är ju aldrig säkert med barn ändå. Tack för att du skrev. Svara gärna här, svårt att motivera ett sådant här ställningstagande det bryter ju mot vad ni kommit överens om att prova säger den här pappan ...