Hej pappa! Härligt att höra om er fina relation och ert föräldraskap. Jag uppskattar din omtanke om både din partner och er dotter. Jag uppfattar att din fråga handlar om hur länge ens tålamod kan förklaras med hormoner efter en förlossning. Rent biologiskt är hormonnivåerna ofta tillbaka inom 2–4 veckor, men jag tror inte att detta är en bra ingång i ett samtal. Att bli förälder är en stor förändring – känslomässigt, mentalt och socialt – och det kan påverka tålamod, känslor och balans länge. Det din sambo upplever är sannolikt äkta för henne, även om det kan vara svårt att förklara det. Att er dotter är nio månader innebär att ni fortfarande är ganska nya i rollerna som föräldrar och i ert gemensamma sätt att mötas i det nya livet. Jag tror att just kommunikationen mellan er är en viktig nyckel. Det är bra – och modigt – att du vill ta upp det du ser. Här är några av mina tankar som kanske kan hjälpa i hur du närmar dig samtalet: Välj rätt tillfälle. Försök hitta stunder då ni båda är lugna och har ork att prata, snarare än mitt i konflikter eller trötthet. Se efter mönster. Uppstår irritationen vid vissa tider, situationer eller aktiviteter? Sådana insikter kan hjälpa dig att förstå – och ibland förebygga. Bekräfta att du ser henne. Att du uppmärksammar hur hon har det – inte bara vad som är jobbigt för dig – kan göra henne mer mottaglig. Fundera över din egen roll. Ditt lugn och din omsorg kan påverka hela hemmets energi. Du verkar redan bidra med mycket i den riktningen. Du nämner att din dotter påverkas. Det är fullt möjligt – små barn känner av stämningar även om de inte förstår dem. Men de hämtar också trygghet från närvarande vuxna. Att du är uppmärksam på detta är i sig något väldigt värdefullt. Jag tror verkligen ni har goda förutsättningar. Att du reflekterar, söker råd och visar engagemang – det är ett styrketecken. Fortsätt vara nyfiken och omtänksam, så kommer ni hitta sätt att ta er vidare tillsammans. Allt gott till dig och er båda💛

Din sambo går igenom en svårt tid. Hon äts upp att känslor, hormoner och att inte kunna få styra över sin kropp och tillvaro. Amningen och att fokusera så mycket på barnet är tufft. Det är lätt att pappan kommer i andre, tredje eller fjärde hand. Din roll är att stötta henne och att ta det ansvar för barnet o familjen du kan. Jag vet inte vad som skapar den sura stämningen men ni får försöka prata om det när stämningen är god. Kanske du måste steppa upp och ta ansvar för saker du inte gjort innan? Kanske hon inte orkar eller kan göra saker som hon gjort tidigare? Hormoner ställer till det för mammorna. Jag upplevde att min partner blev lite mindre smart när hon fortfarande ammade våra barn. Med detta och att partnern inte är redo för sex igen skapar frustration. Du får ta det lugnt och fokusera på vad du kan göra och underlätta.