Första julen avklarad sedan vi skilde oss och det vart till slut bra trotts största tjejens inställning. Nu kommer en vecka utan barn, jobb och med nyår. Mitt jobb har stängt och nyår närmar sig. Barnens mamma gick utan större problem vidare med en annan man. Det är svårt att inte gemföra sig, speciellt när man inte mår bra. Har haft ångest för den här veckan länge. Inget jobb att gå till, bara tystnad hemma, saker att fixa som barnens rum(spackla måla) men jag blir helt paralyserad apatisk. Faller istället tillbaka i dåliga vanor från när jag gick in i väggen för massor med år sedan. Avsaknaden av mänsklig kontakt, beröring gör att jag söker mig till chattar som så klart inte leder till något annat än att jag känner mig ännu sämre. Jag har gått massor i terapi men det verkar inte som hålet från min barndom någonsin fylls. Jag har inte självmordstankar just nu men känner ofta att jag är så dålig att barnen skulle ha det bättre utan mig.
Med allt det här i huvudet kommer nu nyår och jag har total panik, klarar inte av att sitta med kompisar och deras barn. Jag kommer bara känna mig ännumer ensam och värdelös. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Kommentarer
Tänk på att hålla god ton. Vi läser allt innan det publiceras. Meddelanden eller stycken/delar av meddelanden med detaljer såsom hela namn, kontaktvägar eller annat, till exempel namn på skola, kommer att raderas.
1 jan 2026
4
Tack för att du delade med dig! Jag sitter personligen i en liknande situation där jag frenetiskt söker i forum och läser diverse böcker kring specifikt psykologi och mental hälsa för att orka med tillvaron och försöker samtidigt sålla igenom alla möjliga tips och tricks för att sakta kunna gå vidare eller åtminstone lindra smärtan i hjärtat – men landar hela tiden i att man bör rikta strålkastaren mot det inre och fokusera på en själv, vilket är lättare sagt än gjort, framförallt i en situation där barnens mamma till synes gått vidare med någon annan (sitter i samma båt som dig på den punkten). Känner helt igen känslan av apatisk tomhet och även om jag inte har några kloka ord eller tips att komma med då jag som sagt aktivt står i ledet med dig här i ovisshet, smärta och apati så tror jag ändå att vi till slut kommer fram till en dörr som öppnar upp förmågan att känna en mening, positivitet och gnutta lycka.
Jag brukar vara passiv när det kommer till att kommentera, men det här ämnet är fruktansvärt viktigt, och ju mer vi öppnar upp oss bland likasinnade desto lättare hoppas jag att det blir att lindra detta j*vla smärtsamma kapitel i livet.
Mvh, annan pappa med första jul/nyår avklarad som skild
30 dec 2025
4
Hej pappa,
Helger kan vara svåra, och att du tagit dig igenom den här julen trots allt säger något viktigt om din styrka, även om det inte känns så just nu.
Det du beskriver tomhet, jämförelser, apati, längtan efter beröring och skam är smärtsamt men också väldigt mänskligt. Många känner igen sig, även om få vågar sätta ord på det så öppet som du gör.
Att du delar detta betyder mer än du tror. För andra som läser, men också för att det visar att du fortfarande sträcker ut en hand när det är som tyngst.
När tanken kommer att barnen skulle ha det bättre utan dig är det ett uttryck för hur ont du har, inte ett faktum. Barn behöver inte perfekta föräldrar, de behöver sina föräldrar. Dig.
Inför nyår är det okej att inte orka. Att tacka nej, göra något litet eller ingenting alls är helt i sin ordning. Nyår är bara en dag.
Bär inte ångesten ensam. Du är inte ensam i det här, även om det kan kännas så just nu. Tack för att du skrev.