Hej! Jag känner igen mycket av det du beskriver. Vi har haft en liknande period hemma, och känslan av att stå bredvid och inte riktigt veta hur vi skulle få till en förändring. Det kändes svårt, men det betyder inte att det står still. Ibland sker förändringar i väldigt små steg. Det låter som att ni redan gör mycket klokt: ni pratar med kurator, SYV och försöker förstå vad som ligger bakom. Hos oss var det också svårt för min son att komma upp, även när han ville. Han hade perioder med låg motivation. I nian slog det honom att han inte skulle kunna välja sin gymnasieskola om han inte ändrade sina vanor, och det blev en liten vändpunkt. Det kom inte över en natt, men det blev bättre. Vi pratade om vad han kunde göra och vad jag kunde hjälpa till med. Jag sa att jag kunde ta ansvar för väckning och frukost. Vi gick igenom när han började och han fick själv berätta hur mycket tid han behövde för att vakna till och när han borde gå upp ur sängen. Jag väckte honom, ofta flera gånger, och han fick hålla på med mobilen tills jag sa att det var dags att kliva upp. Han gjorde sig i ordning och jag fixade frukost. Ja, jag vet att det kan låta som curling, men jag upplevde mer att vi gjorde det tillsammans och att vi blev lite av ett team. Ibland missade jag och ibland missade han, men då pratade vi om det och justerade. Att tro att man ska klara allt själv är vanligt, men de flesta av oss behöver stöd, bara på olika sätt. Vad tror du att din son framför allt behöver stöd med? Parallellt med morgnarna hjälptes vi åt med läxorna. Kombinationen av båda delarna gjorde att hans betyg steg. Han kom in på gymnasiet nu i höst. Ganska nyligen hade han en dipp igen, och där har hans mentor varit ett stort stöd. Han är rak och enkel i sin kommunikation, en blandning av förståelse och tydlighet som verkligen passar honom: ”Jag fattar att det är jobbigt, men här klarar du det, det är bara att göra.” Det låter enkelt, men det har varit en bra kombination av stöd och knuff framåt. Hur länge har det varit så här för er, och vad har skolan erbjudit hittills? Ibland fungerar det bättre när samma typ av tydlighet kommer både hemifrån och från skolan. Har ni pratat med hans lärare eller mentor också? De kan ofta se andra saker än kurator och SYV. Finns det något som fungerar bättre vissa dagar, även om det är något litet? Det kan vara en bra utgångspunkt. Tänker och tror på dig och hoppas att ni kan hitta vägar framåt!

Han har kanske en depression. Hade själv sådär i tonåren. Min ensamma mamma gav upp på mig och vår relation havererade. Jag flydde hemifrån för det var dysfunktionellt och det tog många år innan jag kom ur detta som vuxen. Mår nu bra och har lappat ihop relationen med mamma men känner ånger för flera bortslösade år jag kunde använt bättre. Hade själv behövt mycket mer hjälp att etablera produktiva och hälsosamma vanor istället för kritik och frustration. Resor, aktiviteter m.m… Man klarar inte strukturera sitt liv så mycket själv som deprimerad 15-åring även om man tror eller känner det. Mitt tips är att ändå fortsätta försök. Jobba på att sätta upp mål, visioner, framtidsplaner och sysslor eller jobb. Hjälp till att han får träffa psykolog om det går. Skärm kanske kan begränsas till produktiva aktiviteter vid skärm, inte bara slöseri med tid. Boka in coach och hotra aktiviteter kring spel om det är gaming som verkligen är passionen. Om det är verklighetsflykt som är passionen, försök hitta minst skadliga variant, kanske där man inte bara konsumerar det.

Inte en helt ovanlig situation. Jag jobbar själv på skola. Viktigast av allt är att ni behåller en god relation. Bra att ni tar hjälp av skola. Jag har kollegor som också orosanmält sig själv för att få mer hjälp. Bästa hon gjort sa hon. Det finns ingen quick fix. Men om du kan så kan ni prata om det i bilen eller om ni gamear tillsammans. Fråga om han vill gå i skolan. De flesta vill det. Ni skulle också kunna testa att ta undan datorn i två veckor (eller någon lite längre bestämd tid) för att testa och se. Om han har rätt och det inte gör någon skillnad så märker ni det inte om ni inte testar. Ta hjälp. Var kärleksfull. Föräldrar är ni hela livet. Skolan är övergående. Lycka till♥️