Det känns som att du är med om något stort och tar ett stort ansvar. Det verkar också vara något nytt och omvälvande för er alla tre! Du nämner inte om du har tidigare erfarenheter av att ta emot ett barn, eller av att leva i en liknande familjesituation. Du får gärna komplettera med det om du vill. Jag kanske slår in öppna dörrar, men jag vill ändå säga att det kan ta tid att hitta rutiner och sätt att vara tillsammans – inte minst för en sjuåring. Jag kan själv känna igen mig i den starka viljan att vilja bestämma och sätta gränser. Och visst behöver barn gränser – som att inte springa över vägen utan att titta, sova tillräckligt och borsta tänderna. Samtidigt har det varit hjälpsamt för mig att försöka hitta det som fungerar, särskilt när det känns jobbigt eller inte blir som jag vill. Det har fått mig att uppskatta det jag annars tar för givet. Att försöka identifiera de viktigaste gränserna, och att hitta sätt att samarbeta och samtala om andra gränser, har hjälpt mig. Ibland kan man kanske släppa på sådant som inte är superviktigt just nu. I kombination med detta har det varit värdefullt att hitta roliga saker att göra tillsammans – sådant där vi båda kan slappna av, känna oss trygga och hämta energi. Jag vet inte om några av de här tankarna eller tipsen passar er, men jag hoppas att ni hittar sätt att närma er varandra. Kramar till er