Hej, Jag har själv inte erfarenheter av att vara familjehems pappa. Däremot så har jag en hel del erfarenheter av att möta liknande motstånd som du beskriver. En av mina söner har behövt mer stöd och har samtidigt varit mest känslig för när jag höjer rösten och att vi har hamnat i vem som skriker högst. Där har också en för tydlig gränsdragning fungerat dåligt - för mig. Så vad har fungerat? Först av allt har det nog varit utmanande att hitta framåt och att det många gånger känns om ett steg framåt och två tillbaka. Jag har fått arbeta mycket med mig själv att hitta mitt lugn och ta hjälp av min partner - inse att jag behöver vara den vuxne i rummet. Hitta var det är svårt - där vi misslyckas och se om det går att göra annorlunda. Ibland har jag hittat egna lösningar men jag har också gått i grupper för att få stöd. Det viktigaste har dock varit att skapa stunder där vi hittar varandra - det har tex varit att spela tv-spel tillsammans, hitta en fantasivärld på vägen hem från skolan och läsa bok innan vi somnar. Berätta mer om hur det går för dig!

Det känns som att du är med om något stort och tar ett stort ansvar. Det verkar också vara något nytt och omvälvande för er alla tre! Du nämner inte om du har tidigare erfarenheter av att ta emot ett barn, eller av att leva i en liknande familjesituation. Du får gärna komplettera med det om du vill. Jag kanske slår in öppna dörrar, men jag vill ändå säga att det kan ta tid att hitta rutiner och sätt att vara tillsammans – inte minst för en sjuåring. Jag kan själv känna igen mig i den starka viljan att vilja bestämma och sätta gränser. Och visst behöver barn gränser – som att inte springa över vägen utan att titta, sova tillräckligt och borsta tänderna. Samtidigt har det varit hjälpsamt för mig att försöka hitta det som fungerar, särskilt när det känns jobbigt eller inte blir som jag vill. Det har fått mig att uppskatta det jag annars tar för givet. Att försöka identifiera de viktigaste gränserna, och att hitta sätt att samarbeta och samtala om andra gränser, har hjälpt mig. Ibland kan man kanske släppa på sådant som inte är superviktigt just nu. I kombination med detta har det varit värdefullt att hitta roliga saker att göra tillsammans – sådant där vi båda kan slappna av, känna oss trygga och hämta energi. Jag vet inte om några av de här tankarna eller tipsen passar er, men jag hoppas att ni hittar sätt att närma er varandra. Kramar till er