Låter min irritation och frustration gå ut över min partner
Hej Pappor.se!
Jag är pappa till en alldeles underbar flicka på 9 månader och bor tillsammans med min fru som också är mamma till barnet. Vi har varit gifta i snart ett år men varit ett par och sambos i snart 10 år.
Den senaste tiden (ett par månader eller så) har jag märkt mig själv, och definitivt min partner, vara överdrivet lättirriterad och rent ut sagt ibland otrevlig. Jag kan inte bara skylla på sömnen eller att det är mycket på jobbet heller, men min fru har vid flera tillfällen nu sagt ifrån ordentligt att jag behöver ta ansvar för mina egna känslor. Jag är definitivt medveten om detta men uppenbarligen är jag inte kapabel att hantera det här på egen hand. Så, jag har bokat tid hos en psykolog för att kunna försöka få lite hjälp.
Trots det vill jag ändå be om lite insikter och kanske tips på vad man kan göra. Har tidigare varit rätt duktig på att meditera och håll igång med träning iaf tre gånger i veckan, men det har definitivt blivit mycket sämre det senaste halvåret.
Det jag upplever är att jag blir så otroligt lättirriterad över skitsaker, och sedan kan jag inte riktigt släppa eller smälta det. Sedan så tar jag den irritationen med mig när jag sedan är i nästa konversation med frun och så får hon en snäsig och sjukt irriterad ton tillbaka - helt oprovocerat eller oviss om vad som skett. Varpå detta blir en ond cirkel där hon blir förbannad och jag blir förbannad för jag igen inte klarar av att hantera mig själv som en vuxen människa.
Det här med att räkna till 10 funkar ibland, men allt oftare numera håller jag liksom i den här irritationen och känner att det ibland kan bli till ilska.
Min största oro är att jag gör min redan stressade fru mer ledsen, eller att detta på påverkar vårt barn.
All hjälp eller förslag uppskattas, vill inte vara såhär.
Kommentarer
Tänk på att hålla god ton. Vi läser allt innan det publiceras. Meddelanden eller stycken/delar av meddelanden med detaljer såsom hela namn, kontaktvägar eller annat, till exempel namn på skola, kommer att raderas.
16 okt 2024
0
Hej! Jag känner igen mig i dig. Jag var också lättretlig och blev irriterad över skitsaker i min tidigare relation som avslutades abrupt i maj i år. Men efter ett tag släppte det så då fick jag dåligt samvete ibland och bad om ursäkt till min dåvarande. Min psykolog sa till mig att det låter som något annat som ligger och "stör" som gör att man blir lättretlig och irriterad. Vilket stämde in på mig 100% såhär när jag reflekterat i efterhand.
Mitt tips är att prata med varandra och se om det är något annat.
25 jul 2024
3
Hej! Det låter mycket som min egen situation. Jag och min fru hade en väldigt fin relation innan barn. Men i och med vårt första barn började irritationen och bråken. Plötsligt började hon snäsa och vara otrevlig. Jag tog ganska hårt på det och började tvivla på vår relation. Jag stängde in mig och gick runt och byggde upp irritationer. Vi pratade mindre och mindre med varandra.
Till slut gick vi i parterapi. Det kan vara väldigt jobbigt och pinsamt men det var väldigt nyttigt för oss. Jag insåg bland annat att jag aldrig fått lära mig att hantera mina känslor.
Några tips från mina erfarenheter:
Våga bråka. Det betyder inte att man har en dålig relation eller att man inte älskar varandra. Ibland behövs ett bråk.
Stäng inte inne saker. Ta upp problem och berätta vad du känner och vad du behöver.
Men samtidigt behöver man också kunna släppa saker. Att kunna vika ner sig och gå den andre till mötes. Var inte långsint.
Ta inte så hårt på bråken.Var inte långsint.
Be om ursäkt.
Det är inte den som är envis, tjurig och långsint som vinner. Det är den som är mogen och lösningsinriktad.
12 jul 2024
3
Hej pappa, jag känner igen mig från perioder som för mig har kommit och gått.
Jag blir väldigt sälla arg utanför hemmet och har ganska bra tålamod även hemma. I perioder har jag dock som du varit lättirriterad och tycker precis som du att jag borde hantera det bättre. När jag blir arg/irriterad så blir jag antingen tyst och går där ifrån eller arg och pratar högt på ett sätt som jag verkligen inte tycker om hos mig själv.
Så som du ser är jag kanske inte den bästa att ge råd. Några saker som jag tänker på är: att perioder i livet är tuffar än andra, och ni har en nio månaders liten flicka som precis som du säger fantastisk, men det är också en tid med omställning och annat som påverkar - det tar tid att hitta familjen och en själv. Hitta irritationsmomenten - finns det situationer eller tillfällen som det händer mer ofta. När och var går det att hitta sätt att hantera de på? En av min och min partners superkrafter har varit att samtala efteråt - de har varit väldigt helande. Så var justa med varandra hitta tid och be om ursäkt.
Jag skulle nog precis som du gå till en psykolog och prata om hur jag kan blir ännu bättre i situationen eftersom jag också vill det så det kanske är ett råd som jag ska försöka att ta från dig!