Jag lever ett varannan vecka liv. Vi byter på fredag. Har fungerat bra hitintills. Min son är 11. Det blir nu mer och mer att han gör saker på helgen med kompisar, matcher eller planer han har gjort själv. Att han då kommer fredag och jag blixtsnabbt skall sätta mig in i allt, kanske planera om eller planera med honom vad vi gör i helgen blir väldigt stressigt. Jag har därför föreslagit att vi skall byta bytesdag. Måndag skulle passa bättre. Det tyckte däremot inte sonen mamma. Jag har också träffat en ny kvinna, vi bor inte ihop men våra bytesdagar skiljer sig åt så vi har aldrig möjlighet att göra något själv utan barn någon helg alls. Det har inte varit mitt primära skäl men finns givetvis med som en orsak till att jag vill byta dag. Sonen mamma tycks fokusera på detta skäl och tycker mitt skäl därför inte är tillräckligt för att hon vill gå med på ett byte. Hon tycker det funkar fint med byta fredag. Nu när hon gett mig svar är hon inte vill byta så känner jag mig orättvist behandlad. Dels tycks hon tro att jag drivs av detta för att kunna umgås mer med min nya kärlek men också för att det som är idag, dvs fredag som är hennes önskemål plötslig blir någon sorts veto och normalt. Hur kan jag göra för att vi skall kunna åtminstone prova? Skall jag ta upp med min son? Vad tycker han? Hon tycker inte jag skall det då hon tror jag kommer påverka honom. Ja klart jag påverkar men jag anstränger mig såklart för att inte och vill ju ge honom möjlighet att tycka till. Känns elit rådlös och ensam. Tacksam för input och konkreta tips!