Jag tänkte mycket på detta när barnen var yngre. Jag har tre barn och tanken på att behöva lämna dom för att utkämpa ett krig öppnade upp en avgrund inom mig. Men efter att kriget i Ukraina startade har jag skiftat från rädsla till beslutsamhet. Deras otroliga mod har ingjutit hopp och jag känner nu att jag i händelse av krig vill kämpa för att ge mina barn en trygg uppväxt och tillvaro i framtiden. Du säger att du lever ett drömliv. Det gäller mig också, jag har allt jag någonsin kunnat önska. Men med rättigheter kommer även skyldigheter. Som förmyndare är det min plikt att säkra barnens tillvaro även i svåra tider. Det kan va en idé att läsa ”om krisen eller..” då det står många saker i den som kan hjälpa dig att förbereda för en kris. Jag delar inte heller värderingar med ledarna men jag väljer att projicera konflikten ner på min nivå. För mig handlar det om att försvara det jag står bakom: Trygghet i min tillvaro. Kärleken och närheten till de jag älskar. Om det skulle krävas av mig att offra mig själv för att mina barn ska få samma trygghet och kärlek säkrad så skulle jag göra det. Med det sagt tycker jag att det är avskyvärt med krig. Total tragedi på så många nivåer. Inte minst för familjer och tanken på att spilla sitt liv till ingen nytta är oerhört ångestladdat. Något som hjälp mig är att tänka att krig avgörs inte vid fronten. Stora delar av krigsmaskinen består av logistiska kedjor som transporter och tillverkning av material. Du behöver inte vara fotsoldat vid fronten för att bidra under en konflikt.