Ni får ursäkta men nu blir det långt här. Jag har en dotter som är 7 år och går i förskoleklass. vi bor i ett område med mycket barn och hon har flera vänner (andra flickor). För knappt två år sedan så började barnen i vårt område dela upp sig allt mer, eller jag skulle säga att killarna började dra sig undan från tjejerna. Främst eftersom de började spela fotboll och med det nästan helt slutat leka. Det är väl vad det är med den situationen, min dotter har tyckt det är tråkigt men har andra vänner och livet går vidare osv. Men på sistone så har tonen Killarna emellan hårdnat. Det har nu även spillt över en del på min dotter, och hennes vänner. Killarna är buffliga och kan vara elaka. De triggar varandra och har stort hävdelsebehov. Jag är bekant med en del av föräldrarna och funderar på att prata med två av papporna om det lite luddiga ämnet "era barn är på väg åt fel håll". Det är ju helt baserat på känsla men det känns som det här gänget av pojkar är en ganska toxisk miljö. Och även om det är barn vi pratar om, typ mellan 6-8 år, så känns det som att någon form av attityd sätts här och bryts den inte så kommer det sluta med att de blir gänget de andra barnen i området kommer känna sig rädda för och undvika. Hur kan jag säga det här på ett bra sätt utan att anklaga någon för att vara en dålig förälder eller så. Hur kan man ha ett sånt här "möte" utan att det ska bli fel? Jag vill heller inte skada min relation till papporna genom att säga att deras barn är skitungar. Även om det inte är personer jag umgås med så är de trevliga och om några år kommer vi ha tonåringar som kommer vara ute och dra runt och då kommer det vara väldigt bra att ha ett lite nätverk som kan hjälpas åt att hålla koll.