Hej, Jag har två helt fantastiska barn (11 och 9) som jag älskar mer än allt annat. Jag har levt ihop med deras mamma (min exfru inom en snar framtid) i cirka 20 år. Jag är själv 45 år gammal. Min fru berättade för mindre än en vecka sedan att hon ville skiljas. Efter den initiala chocken hade lagt sig kom känslostormen, med väldigt stark oro, svår ångest och stark rädsla. Dels för min egen situation och självbild men framförallt, hur blir det för barnen? Min fru är väldigt tydlig och öppen med att hon vill att vi har gemensam vårdnad och allt ska bli så bra för barnen som möjligt. Fokus just nu är att för mig snabbt hitta ett boende för mig och barnen i närheten av deras nuvarande hem, skola och vänner så det kan gå fritt bland alla platser. Jag ska här nämna att jag tar antidepressiva läkemedel och är livrädd för att separationen ska påverka mig till den grad att jag inte kommer kunna vara en bra pappa längre. Att jag inte kommer kunna komma över sorgen och skammen över att ha misslyckats med att bibehålla mitt äktenskap, att ha förlorat den familjekonstellation som varit normen för mig sedan barnsben och att jag är delaktig i ett trauma för mina barn. Eftersom det inte ens har gått en vecka har vi inte informerat barnen ännu, tanken är att göra det så fort vi vet vart jag flyttar så vi rent faktiskt kan visa hur det kommer att bli. Här undrar jag hur andra pappor har gjort? Men min absolut främsta oro är dock att jag inte kommer hålla måttet under och efter separationen. Jag upplever att jag idag har väldigt god relation med båda barnen, vi gör roliga aktiviteter tillsammans, delar samma fritidsintressen och jag hjälper dem med läxor osv. Allt detta vill jag såklart i möjligaste mån bibehålla, och undrar därför ifall det finns någon annan som haft samma känslor och problem och hur dessa i sådana fall löstes?