Det låter ju som att du har bra insikt och förståelse för hennes synvinkel och det är ett väldigt viktigt steg på vägen mot att det ska kunna bli bättre. Tycker det kommit fina svar redan så lägger bara till några praktiska tips. - Kommunikation är allt, prata om situationen, både det praktiska som behöver lösas och förbättras (den enklare biten) och även det känslomässiga (det svårare). Tänk på att försöka känna in när det faktiskt är en lösning som efterfrågas och när det är bekräftelse, ventilation och bara någon som lyssnar som behövs. Oftare än du tror kan det vara det senare. Tänk på att alla känslor är okej och ifrågasätt eller förminska dom aldrig. Fundera över varför ni hamnar i bråk, är det en konversation som eskalerar, varför gör den det tror du? Är det något annat som triggar bråket? Fundera över om du kan hitta hur du kan avväpna bråket eller det som triggar det innan det händer. Svälj stolthet, var ödmjuk och förutsätt alltid att den andre har goda intentioner. Var vänliga och snälla mot varandra, även om det kan vara svårt i alla lägen. Ta det steg för steg. - Våga be om hjälp och vägledning. Om du känner att hon gör vissa saker bättre, be henne hjälpa dig eller via hur hon gör. "Kan du hjälpa mig eller visa mig hur du gör X". Var beredd på att det kan vara frustrerande för henne, och att det också är okej. För henne kan det i stunden kännas som att du lägger över ansvar men var tydlig med att du vill lära dig och göra bättre. - Eliminera beslutsfattande och kritiskt tänkande. Organisera er med lite planering och enkla listor, det gör under. Använd en whiteboard, papper eller min favorit en gemensam delad Google Keep lista för att skriva upp saker som ska göras. Tips är att dela in återkommande saker i undergrupper tex "dagligen" eller "veckovis" så kan du återställa hela den listan i ett svep. Underskatta inte hur effektivt det är att ha alla saker som bör göras nedskrivna och hur givande det är att få ticka av en lista. Lycka till!

Känner verkligen igen mig i det här och har också känt det du känner! Det är inte lätt när man fastnar i ett mönster där båda känner sig frustrerade, men du är inte ensam om att ha det så här. Jag fattar att det måste vara sjukt jobbigt att känna att det aldrig riktigt räcker, att du försöker men ändå hamnar i samma situation om och om igen. Och att du börjar tvivla på dig själv… det är klart att det sliter. Kanske kan det hjälpa att sätta sig ner och konkret prata om hur ansvaret ska delas upp? Typ skriva ner vem som gör vad, så att det blir tydligt och du slipper känna pressen av att ”ta initiativ” i stunden. Då blir det mer av en plan, och mindre av en ständig känsla av att du måste gissa rätt. Sen det här med att inte få uppskattning – jag fattar att det är jobbigt. Man vill ju också höra ett ”tack” eller ett ”bra gjort” ibland. Kanske kan ni snacka om det också? Hur ni båda kan lyfta varandra mer. Ta hand om dig! <3

Hej! Så fint att du skriver. Du berättar att du ser samma saker som din fru ser – att du försöker och vill göra annorlunda. Det är bra att du reflekterar över situationen. Jag tänker på flera saker och skulle gärna veta mer. Har du och din fru pratat om det här och verkligen försökt förstå varandra? Har du berättat för henne hur du känner – att du vill göra annorlunda och att du ibland känner dig dålig? Du beskriver att du gör en hel del, men ändå faller tillbaka i gamla hjulspår. Finns det områden där du känner att du är riktigt bra, och som du kan ta extra ansvar för? Finns det också saker som din fru tycker är särskilt jobbiga eller svåra, där du kan avlasta henne? Om du ibland känner dig osäker eller tvekar inför att ta initiativ, kan det vara till hjälp att lära dig mer om vissa uppgifter, antingen från din fru eller någon annan du känner. Tillsammans kanske ni kan sätta upp konkreta mål – till exempel att du under den kommande månaden tar ansvar för vissa specifika områden. Ett tips är att prova testet på delalika.nu. Där kan ni båda fylla i testet och sedan jämföra era svar. Det kan ge er en bättre förståelse för varandras upplevelser och bli en bra utgångspunkt för samtal. Ett mål kan vara att du försöker förbättra ditt resultat till nästa gång ni testar. På sidan finns också samtalsfrågor som kan hjälpa er att prata vidare. Du nämner att du vill vara kvar i relationen men också att du är rädd för din frus ilska och reaktioner. Det är viktigt att fundera på vad den rädslan handlar om. En relation blir inte bra om den ena parten går omkring och är rädd. Om det känns svårt att hantera på egen hand kan det vara bra att prata med någon du litar på eller söka stöd hos en psykolog för att förstå och förändra de känslorna.