Jag och min fru grälar nog varje vecka, och det är samma sak varje gång. Hon blir arg och säger att Jag tar inte ansvar och initiativ. Hon måste kontrollera så jag inte glömt gympapåse eller att ta upp mat eller vad det än är. Jag förstår vad hon menar att jag inte tar initiativ och ansvar om hemmet och barnet. Jag köper hennes perspektiv. Och då hon tjatar på mig eller blir arg, tar jag tag i saker. Men hon önskar att hon inte behövde tjata eller kontrollera. Jag tycker att jag försöker planera, tänka och göra, men faller lätt ner i samma hjulspår, och omedvetet lämnar över ansvaret till henne, genom att jag glömmer eller får panik näg jag ska bestämma och så blir inget bestämt... Jag tvivlar på mig själv och blir ledsen för att jag inte räcker till! Jag tycker att jag gör en hel del praktiskt, men det känns aldrig som jag gjort nog. Och när hon gjort nåt blir det ofta bättre gjort upplever jag. Jag brukar vara bättre på att uppmuntra när hon gjort nåt men upplever sällan att jag får uppmuntran med ord när jag gjort något bra. Jag vill vara kvar i relationen men vet inte hur länge mer jag orkar! Dessutom verkar barnet på 9 år påverkas av att vi grälar. Jag blir numera lätt arg och irriterad på barnet istället för på frun. Jag tror att jag är lite rädd för hennes ilska och reaktion, så jag tassar på tå för henne vilket triggar henne ännu mer!
Kommentarer
Tänk på att hålla god ton. Vi läser allt innan det publiceras. Meddelanden eller stycken/delar av meddelanden med detaljer såsom hela namn, kontaktvägar eller annat, till exempel namn på skola, kommer att raderas.
10 mar 2025
0
Känner verkligen igen mig i det här och har också känt det du känner! Det är inte lätt när man fastnar i ett mönster där båda känner sig frustrerade, men du är inte ensam om att ha det så här.
Jag fattar att det måste vara sjukt jobbigt att känna att det aldrig riktigt räcker, att du försöker men ändå hamnar i samma situation om och om igen. Och att du börjar tvivla på dig själv… det är klart att det sliter. Kanske kan det hjälpa att sätta sig ner och konkret prata om hur ansvaret ska delas upp? Typ skriva ner vem som gör vad, så att det blir tydligt och du slipper känna pressen av att ”ta initiativ” i stunden. Då blir det mer av en plan, och mindre av en ständig känsla av att du måste gissa rätt.
Sen det här med att inte få uppskattning – jag fattar att det är jobbigt. Man vill ju också höra ett ”tack” eller ett ”bra gjort” ibland. Kanske kan ni snacka om det också? Hur ni båda kan lyfta varandra mer.
Ta hand om dig! <3
21 feb 2025
1
Hej!
Så fint att du skriver. Du berättar att du ser samma saker som din fru ser – att du försöker och vill göra annorlunda. Det är bra att du reflekterar över situationen. Jag tänker på flera saker och skulle gärna veta mer.
Har du och din fru pratat om det här och verkligen försökt förstå varandra? Har du berättat för henne hur du känner – att du vill göra annorlunda och att du ibland känner dig dålig? Du beskriver att du gör en hel del, men ändå faller tillbaka i gamla hjulspår. Finns det områden där du känner att du är riktigt bra, och som du kan ta extra ansvar för? Finns det också saker som din fru tycker är särskilt jobbiga eller svåra, där du kan avlasta henne?
Om du ibland känner dig osäker eller tvekar inför att ta initiativ, kan det vara till hjälp att lära dig mer om vissa uppgifter, antingen från din fru eller någon annan du känner. Tillsammans kanske ni kan sätta upp konkreta mål – till exempel att du under den kommande månaden tar ansvar för vissa specifika områden.
Ett tips är att prova testet på delalika.nu. Där kan ni båda fylla i testet och sedan jämföra era svar. Det kan ge er en bättre förståelse för varandras upplevelser och bli en bra utgångspunkt för samtal. Ett mål kan vara att du försöker förbättra ditt resultat till nästa gång ni testar. På sidan finns också samtalsfrågor som kan hjälpa er att prata vidare.
Du nämner att du vill vara kvar i relationen men också att du är rädd för din frus ilska och reaktioner. Det är viktigt att fundera på vad den rädslan handlar om. En relation blir inte bra om den ena parten går omkring och är rädd. Om det känns svårt att hantera på egen hand kan det vara bra att prata med någon du litar på eller söka stöd hos en psykolog för att förstå och förändra de känslorna.