Genomlidit samma med min dåvarande 9 åring. Gick till psykolog för mina aggressioner, kom väl fram till att jag behövde vila, hitta ett sätt att ladda energi. Men det som hjälpte allra mest var att laga relationen var bäst. Sikta på att bli vänner igen som högsta mål. Undvik bråk till största möjliga mån. Sänk dina krav på honom, sluta jämföra han med andra barn och sänk dina krav. Du kommer att få hantera en unge som kommer fortsätta bråka ett tag till, men om han får ditt förtroende igen blir det lättare. Just nu vet han inget mer än ett bråk. Ska jag bara ärlig, 9 åringar är skitobbiga och de menar inte att bara det. De har det bara tufft med någon omställning i huvudet. Sammanfattningsvis: 7 gånger mer kärlek än bråk. Sänk dina krav och förväntningar Bygg upp er relation istället.

Hej, Jag har i perioder haft väldigt svårt att inte bli arg på mitt barn och känner igen mig mycket i det du beskriver. Jag ville göra annorlunda. Två tips som jag fick som hjälpte mig var: att försöka se när det gick dåligt - fanns det mönster? För mig var det stora problemet lämningar på skolan. Och för mig hjälpte det sjukt mycket att se det och att försöka ge mig och sonen mer tid och utrymme för när det gick fel. Det andra jag gjorde var att också försöka hitta de stunder när det var bra, när gjorde han det som fungerade för mig. När hade vi mysigt. När gjorde han det jag tyckte var bra. Både att säga det till sonen, för mig att se att han och jag lyckades och vi kunde skapa fler sådana tillfällen. När blir det fel för er och när blir det bra?