Hej! Jag är inte ensamstående men jag lever med en fri som inte fungerar vilket gör att jag får hantera så gott som allt. Jag har svårt att ta kontakt med vänner och få hjälp pga min frus problem. Jag skäms och klarar inte av frågorna. Jag har heller inga anhöriga att be om hjälp. Jag känner mig ofta väldigt ensam. Ibland tar jag slut och vill mest sätta mig ner och gråta eller skrika. Men detta ger mig också en superkraft. Allt vilar på mig. Jag vet att jag måste resa mig och klara det. Och det ger mig kraft och stolthet.

Jag känner mig ensam ibland, trots att jag har en partner. Det som delvis har hjälpt mig är att fundera över när jag trivs i ensamheten och när den får mig att känna mig just ensam. För mig kändes det bra att upptäcka att jag också kan trivas i den. Det tydliggjorde också för mig när jag inte trivdes i ensamheten, vilket gjorde mig mer motiverad att hitta sätt att bryta den ensamhet jag inte gillade. Exempel på vad jag har gjort är att skriva, ringa och prata med vänner, ställa frågor och prata med personer om hur jag känner. Det senare har ibland varit svårt för mig, särskilt när jag känner mig ensam, men det har varit lättare när jag mår bra. Ibland känns det också mer okej att det inte alltid känns bra, eftersom jag vet att det också kan kännas bra ibland.

Hej, jag tror att väldigt många ensamstående föräldrar känner igen sig i den ensamhet som du beskriver. Jag tänker också att det stora ansvar som du känner givetvis är betungande men samtidigt ett bevis på att du verkar bry dig mycket om ditt eller dina barn. Att våga vara sårbar och skriva i detta forum tycker jag är ett bra sätt att erkänna för dig själv hur läget är, och därmed öppna upp för att prata med personer i din omgivning eller kanske delta i en pappagrupp. När jag var nyseparerad och var ensamstående med två små barn kände jag mig ofta ensam och hade verkligen behövt andra pappor att prata med. Fint att du delar med dig kring din situation, det tycker jag både är modigt och klokt.

Hej, Jag tror det är väldigt vanligt att man känner sig ensam i sitt föräldraskap. Kanske är man som du, ensamstående och saknar ett nätverk som man kan förtro sig i. Eller så finns det andra orsaker. Men det finns ju många sätt att minska sin ensamhet. Kanske har du vänner som du normalt sett inte pratar om detta med men som kanske är intresserade om du ställer frågan. Det finns även pappagrupper (här på pappor.se) som man kan gå för att träffa andra pappor och hittar verktyg för att prata om sin situation. Och fortsätt gärna att skriva här om saker du funderar över.