Hej, intressant fråga! Jag tycker att det finns många olika svar på den. När jag pratar med föräldrar har jag hittills inte mött någon förälder som inte vill det bästa för sitt barn, så där tror jag inte att det skiljer sig. Men när jag tittar på statistiken ser jag att pappor generellt sett är hemma mindre med sina barn, ger mindre omsorg och tar mindre ansvar för både barn och hem. Samtidigt är vi fler och fler som bryter den normen. Om du med papparollen menar att jag som pappa skulle vara annorlunda jämfört med mina barns mamma på grund av mitt kön, så tänker jag att det kan vara en annorlunda upplevelse för de mammor som bär och föder sitt barn, vilket kan påverka ingången till föräldraskapet. Jag tror också att mina barn i vissa sammanhang, precis som vuxna, relaterar till mig utifrån mitt kön. Samtidigt tror jag mer på att vi som individer skiljer oss åt på många sätt som inte enbart handlar om kön. Det viktigaste, enligt mig, är att alla föräldrar har något unikt att bidra med till sina barn. Att vi som föräldrar och andra viktiga personer runt barnet är olika, ger barnet större utrymme att utvecklas till den person hen vill vara. Vad tänker du och ni andra i forumet?

Mamman kommer ju alltid ha den fysiska koppling till barnet, att ha burit barnet i nio månader. Det kan kännas som ett orättvist försprång men gör i realiteten väldigt lite och är ofta helt bortglömt efter några år när det är VAB, skärmtid och läxor som utmanar ert föräldraskap. Övriga skillnader är bara sociala värderingar kopplat till kön eller egna personliga erfarenheter som de flesta barn ändå inte ser eller vi som vuxna kan välja att bortse ifrån. Så mitt svar är, nej.